Bergodalbana

Bergodalbanan är, trots sitt namn, inte en frukt. Den är inte heller, som många tror, en skojjig liten tågräls som bara går hursomhaver. Från början var bergodalbana nämligen tänkt som en eugenisk avrättningsmetod, uppfunnen av den onda, småväxta mannen David Sundin

Uppfinnande

David Sundin föddes 1483, och uppnådde immortaltitet genom en pakt med en mystisk varelse som tvingade honom att implantera en mystisk mojäng (detta visade senare vara en pacemaker med bluetooth-koppling). På grund av sin mycket mycket korta längd uppfann David Sundin olika maskiner för att göra honom längre, såsom styltor och sånna små hinkar med rep man gick på på dagis. När dessa aldrig slog igenom blev han förblindad av hat och ilska och bestämmde sig för att mörda alla över 187 cm. Många har liknat herr sundin vid en protestantisk trädgårdstomte

Hans första steg i denna plan var en vågrät giljotin, men denna mackapär (kanske hade begreppet ”manick” varit mer passande men det var så länge sen ja läste på om skillnaderna så jag tänker knappt nämna det.) blev aldrig någon hit. Därför uppfann han begodalbanan, och marknadsförde den som den skojiga uppfinning du idag känner den som. Men den första bergodalbanan, konstruerad i Danmark, tog livet av över 700 danskar genom dekapitation. Danskarna fattade aldrig riktigt att de blev lurade, och åker denna attraktion glatt än idag.

När Liseberg och andra nöjesland (bland dem Påvel Rammels busland och Ikeas Magiska Möbelimporium) senare snodde idén men skippade avrättningsbiten, blev det svårt för herr Sundin att bevisa sig i rätten utan att implicera sig själv för försök till eugenik.