Sittkissande som kbt

"Det finns fyra sorters män" mumlade min farfar ur sin äggtoddy en sen julaftonskväll. Jag hade fortfarande inte fått första moppefjunet, alldeles för ung för att förstå det han skulle berätta, men det har hängt med mig. Genom gympasalar våta från gyttjiga strumpor och benkalla mornar som tidningsbud. Nu tror jag äntligen jag förstår, detta är alltså vad han sa den gången:

"Det finns fyra sorters män, de som tycker det är bögigt att sitta o kissa, de som skämtar om att det är bögigt att sitta o kissa, de som skämtar om att det är bögigt men samtidigt egentligen tycker att det är bögigt på riktigt. Slutligen finns dom som faktiskt sitter och kissar. "Vilken sort är du?", frågade jag försiktigt, rädd att han skulle sluta sig igen inför en så personlig fråga, sådär som en farfar gör ibland. Frågan låg i luften som ett illa vikt pappersflygplan, redo att närsomhelst störta utan hopp för räddning, jag såg spänt hur det vinglade och slog lååånga volter runt rummet för att till slut, helt beskedligt, mjuklanda i farfars öra. "Jag? jag sitter" Han sa det med drömsk övertygelse, nästan stolt. Nu blev jag exalterad, gammelgäddan satt på kroken. "Varför, Varför!?" viskropade jag och satte mig upp från mattan. För första gången på timmar kollade farfar upp från sin äggtoddy, såg mig rätt i ögonen och log snett. "Jag är bög"

Analys

Egentligen tror jag farfar hade fel. Det är inte bögarna som sitter, det är ju obögarna som står!!

-Undertecknat, släktmedveten sittkissare