Dr Ivan B. Dragarsson (diskussion | bidrag)
Skapade sidan med 'Pingis, medelklasstennis, eller pingpong (jag är inte rasist det heter så ibland) är en ”sport” som utövas av killar som heter Filip på olika ungdomsgårdar runt om i landet. Internationellt utövas den av killar som heter Filip fast på andra språk. (Ex Philippe, Pippy, Felipus, Filippo, Fölup, Felipe, Flüpp). Sporten spelas på ett bräde med var sitt racket, och reglerna varierar lite på hur långa ens shorts är: i kort och gott går det ut på att...'
 
Dr Ivan B. Dragarsson (diskussion | bidrag)
Rad 9: Rad 9:


==Historia==
==Historia==
Trots den allmänna rådande uppfattningen om att kineserna uppfann pingis för att ha nåt att vinna i, är ”sportens” verkliga historia annorlunda; om än lika asiatisk. Nu ska ni få höra: det var nämligen så att under Japan, cirka 700 tal, rådde det brist på snubbar som kunde svärdas någorlunda kompetent, till följd av lång fred. Då byttes den nuvarande armén ut mot gubbar som gått [[privatskola]] och lärt sig svärdas den vägen- i samband med detta kunde man även skattefiffla lite. Summan av kardemumman var att [[samuraj]]klassen etablerades, och med dem en rad traditioner för att mystifiera deras identitet. Den viktigaste av dessa var träningstraditionen ”Pinpon”, där en kille som hette Filip kastade [[ägg]] på en krigare, som klöv dem i två med sin wakizashi. Med tiden utvecklas detta till ett spel mellan två samurajer, där de slog ägget emellan sig för att träna reflexer, men även koncentration och precision. Att bemästra Pinponen sågs som höjden av en krigares förmåga. Lite som [[Gun-Kata]]n i [[Den fria republiken mellerud|Mellerud]]
Trots den allmänna rådande uppfattningen om att kineserna uppfann pingis för att ha nåt att vinna i, är ”sportens” verkliga historia annorlunda; om än lika asiatisk. Nu ska ni få höra: det var nämligen så att under Japan, cirka 700-talet, rådde det brist på snubbar som kunde svärdas någorlunda kompetent, till följd av lång fred. Då byttes den nuvarande armén ut mot gubbar som gått [[privatskola]] och lärt sig svärdas den vägen- i samband med detta kunde man även skattefiffla lite. Summan av kardemumman var att [[samuraj]]klassen etablerades, och med dem en rad traditioner för att mystifiera deras identitet. Den viktigaste av dessa var träningstraditionen ''”Pinpon”'', där en kille som hette Filip kastade [[ägg]] på en krigare, som klöv dem i två med sin wakizashi. Med tiden utvecklas detta till ett spel mellan två samurajer, där de slog ägget emellan sig för att träna reflexer, men även koncentration och precision. Att bemästra Pinponen sågs som höjden av en krigares förmåga. Lite som [[Gun-Kata]]n i [[Den fria republiken mellerud|Mellerud]]


Under Edo-perioden, när samurajernas roll övergick till att vara [[kontorsnissar]] som mer lajvade krigare, blev spelet en viktig del av vardagen. Senare, under Mejirestuareingen, när dessa herrar inte längre fick bära svärd, ökade pingisens betydelse, då den symboliserade deras svunna status som krigare. Med tiden blev pingisen även tillgänglig för bondklassen, men då de inte hade råd att ha sönder så många ägg, använde de istället plastbollar som de köpt från Kina.  
Under Edo-perioden, när samurajernas roll övergick till att vara [[kontorsnissar]] som mer lajvade krigare, blev spelet en viktig del av vardagen. Senare, under Mejirestuareingen, när dessa herrar inte längre fick bära svärd, ökade pingisens betydelse, då den symboliserade deras svunna status som krigare. Med tiden blev pingisen även tillgänglig för bondklassen, men då de inte hade råd att ha sönder så många ägg, använde de istället plastbollar som de köpt från Kina.