Myrattentatet i Syrien 2006: Skillnad mellan sidversioner

''Hallå pappaaa jag ska jobba utanför stan nu får du banne mig ge mig en bil din snåljåp. Jag heter Hillary Clinton btw'', hade hon sagt.  (Ok hon sa inte att hon hette Hillary Clinton jag la till det för exposition)

Denna novembermorgon anlände alltså Gunther Schabowski till kontoret i en skinande blank Mercedes. Hans vanliga bil. Gunther körde aldrig Mazdan, den störde honom, och för övrigt var det nu hans dotter som ägde den. Va trodde ni?? kukhuven. Kan tilläggas att Gunther vunnit Mercedesen efter att ha slagit hole-in-one på 1985's DDR Open. I alla fall anlände Gunther till kontoret denna torsdag den 19 november 1989. Höstsolen hade precis tittat upp över betongtaken och låg där som en blek snubbe på en billig krog. Gunther stämplade in och såg sig oroligt omkring. “Var är alla?” undrade han. Svaret var hemma och sovande, eller frukostande. Läskigt med frukostandar. “BU! vars är leverpastejen?”. Gunther trodde det var fredag, då fanns det frukost och bulle om man kom tidigt. Han kände sig faktiskt ovanligt virrig just idag; och bullsugen. Men han var högt uppsatt partimedlem av en anledning. Det fanns inga bullar och därmed var det inte fredag, resonerade Gunther korrekt. Alltså gick han hastigt till kontoret och la sig på mattan för att sova. Allt ska göras hastigt, tyckte Gunther, speciellt gående. Helst hade han sprungit överallt men tyvärr sågs det allmänt som märkligt. På partiets kontor bar man skor (rim). Detta berodde på att partiledaren inte orkade köpa nya strumpor och hade även den positiva effekten av att färre dojjor hamnade i den gemensamma frysen. På Gunthers personliga kontor fanns mycket. Hyllor och byrålådor sprickfärdiga med diverse anteckningar och små lustiga djur av porslin han fått av sin moster genom åren. Där fanns också ett ovanligt tomt skrivbord. Varför skrivbordet var tomt kommer snart framgå. Framför allt fanns där en matta. Den hade tveksam doft men var tjock och skön att sova på. Den tveksamma doften härstammade från de burkar med korvspad kollegan Niklas placerade på Gunther medan han sov. Dessa välte naturligtvis och spridde sitt innehåll över den gosiga mattan vid uppvaknandet, som skedde när Niklas sparkade omkull skrivbordet så det dånade i hela korridoren. Gunther visste inte hur han skulle anmäla detta eftersom det var förbjudet att sova på arbetstid. Nu var Niklas inte närvarande och snart sovs det djupt på mattan, så som bara en man i visshet av att inget korvspad kommer flöda över kostymen sover.  

Knack knackeliknack. Ett mystiskt ljud trängde igenom drömmen och en pust av korv letade sig upp genom näsborrarna. Korv hade varit gott nu. Knackknacknack!! Det knackade. Ögonen for upp. “Knack?”, frågade Gunther förvirrat, fortfarande i sin vilsamma position på mattan. “Knack!”, ropade den knackande. “Ojdå”. Gunther for upp och kastade sig på dörren så att knackaren åkte på ett par finska raybans* “Mmmmööööh, jaahaojdå” mumlade Gunther till den nyblivne glasögonormen, som råkade vara partiets assisterande sekreterare Gisela Von Brüggen. “Presskonferens om 15 minuter. Partiledningen sitter i möte, du måste hoppa in”, befallde Gisela med sin så vanligtvis nasala röst tagen till nya höjder av mötet med dörren. Därmed dumpade hon en hög papper i Gunthers händer och stack. Släkten von Brüggen var känd för att gå rakt på sak. “Mmmmööööh, jaahaojdå” gapade han efter den försvinnande sekreteraren och försökte samla sig. Hoppsan. Yrvaken skyndade Gunther sig mot presstalesrummet och försökte läsa igenom sin trave slafsiga anteckningar.