Pingis

Pingis, medelklasstennis, eller pingpong (jag är inte rasist det heter så ibland) är en ”sport” som utövas av killar som heter Filip på olika ungdomsgårdar runt om i landet. Internationellt utövas den av killar som heter Filip fast på andra språk. (Ex Philippe, Pippy, Felipus, Filippo, Fölup, Felipe, Flüpp).

Sporten spelas på ett bräde med var sitt racket, och reglerna varierar lite på hur långa ens shorts är: i kort och gott går det ut på att slå bollen så hårt som möjligt på den andra Filipen och sen skrika strike varefter brutal kamp till döden bryter ut och slutar med att endast en Filip står levande kvar. Är man rädd för bollar (eller döden) kan man spela Mario and Sonic: The 2012 London Olympic Games och i samma veva upptäcka sin attraktion till antropomorfiska rävar om man inte redan gjort det. Man kan också rida häst och fäktas och delta i en hel del sporter som de nog bara har i Japan. (mer om japan senare)

Andra typer av pingis

Om man är utbytesstudent kan man gå till Yaki innan kl 22 och spela rundpingis med sin sko, men då är det helt andra regler som gäller så skyll inte på mig om tipsen senare i artikeln inte hjälper: drick istället massa fernet och hångla med en fransyska.

Fickpingis.

Historia

Trots den allmänna rådande uppfattningen om att kineserna uppfann pingis för att ha nåt att vinna i, är ”sportens” verkliga historia annorlunda; om än lika asiatisk. Nu ska ni få höra: det var nämligen så att under Japan, cirka 700 tal, rådde det brist på snubbar som kunde svärdas någorlunda kompetent, till följd av lång fred. Då byttes den nuvarande armén ut mot gubbar som gått privatskola och lärt sig svärdas den vägen- i samband med detta kunde man även skattefiffla lite. Summan av kardemumman var att samurajklassen etablerades, och med dem en rad traditioner för att mystifiera deras identitet. Den viktigaste av dessa var träningstraditionen ”Pinpon”, där en kille som hette Filip kastade ägg på en krigare, som klöv dem i två med sin wakizashi. Med tiden utvecklas detta till ett spel mellan två samurajer, där de slog ägget emellan sig för att träna reflexer, men även koncentration och precision. Att bemästra Pinponen sågs som höjden av en krigares förmåga. Lite som Gun-Katan i Mellerud

Under Edo-perioden, när samurajernas roll övergick till att vara kontorsnissar som mer lajvade krigare, blev spelet en viktig del av vardagen. Senare, under Mejirestuareingen, när dessa herrar inte längre fick bära svärd, ökade pingisens betydelse, då den symboliserade deras svunna status som krigare. Med tiden blev pingisen även tillgänglig för bondklassen, men då de inte hade råd att ha sönder så många ägg, använde de istället plastbollar som de köpt från Kina.

Med tiden spred sig pingisen i resten av öst-asien, och Kina, som nu bestod av många killar med it-frilla och korta shorts, såg sin chans och snodde pingisen, och utgav sig för att ha uppfunnit den. Detta cementerades i väst i samband med filmen Forrest gump där en man med oklar funktionnedsatthet spelar testar olika fritidsaktiviter.